I’ve always got the memories while I’m finding out who I’m gonna be

Nu efter några månaders frihet börjar det riktiga livet närma sig. Min första skoldag är nu nästa torsdag. Skall börja i en skola i stan, Prakticum. Efter tre år, blir jag medieassistent. Eftersom jag börjar en skola i stan, skall jag även flytta lite närmare. Så efter hela 15 (snart 16) år i Sjundeå, har jag packat ihop mina saker och imorgon gäller det, skall flytta bort från lilla byn, in till stan.

Känns underligt att börja skolan. En ny skola, igen. De tre åren i högstadiet gick extremt snabbt. I slutet av nian, hann jag inte förstå, liksom påriktigt förstå, att jag går ut grundskolan, och skall börja i en yrkesskola. Dessutom har det varit värsta stressen, om att var jag skall studera. Som tur är det nu tydligt och klart att jag skall studera i Prakticum.

En hel del saker kommer att endras nu. Skall sluta boxningen i Kyrkslätt, men som tur fortsätta i stan, skall börja i en ny skola, inte träffa Linnea eller Henrik varje dag, inte åka samma bussar mer, få ett nytt rum……. listan är lång.  När man nu börjar tänka på alla fina och alla lite mindre fina minnen jag har från de senaste åren, blir det lite sad att flytta härifrån. Alla de gånger Linnea och jag har kört hem till mig och gjort de mest random saker en människa kan hitta på. Alla de gånger Henrik kört hit efter jobbet.

Linnea var här igår (och idag), gjorde inget speciellt… Färgade håret dock, haha! Ni får se resultat i outfit bilder. Men jaa, vi satt en stund och diskuterade lite minnen härifrån och allmänt ifrån de senaste åren. Gud vad roligt vi har haft det! Haha! Ibland hade vi ju det lite mindre roligt. Men vi har klarat det. Tillsammans. Jag och min bästavän. Medan jag sitter och skriver detta inlägg, inser jag hur mycket jag, Linnea och många andra omkring mig, har ändrats. Nästan skrämmande, haha!

Kommer att sakna Sjundeå en hel del. Inte själva byn. Mest huset, och alla de tusen minnen det innehåller, människorna jag fått dela dessa minnen med, och jaa lite allt! Saker som inte går att beskriva. Dethär huset, livsstilen jag haft här… Jag kommer att sakna det såååå  mycket. Det kan låta underligt, men även Linnea och Henrik har sagt at de kommer sakna dethär stället. Henrik har spenderat här extremt mycket tid, tillsammans med mig, likasom Linnea. Dethär stället är ett sådant ställe där man får slappna av och känna sig trygg.

Men någongång måste detta ju ske. Så varför inte nu? Börjar bara ett nytt kapitel i mitt liv

tillbloggen.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s